Too much pressure

Jag vill alltid vara bra på de jag gillar att göra. Det ska inte få göras halvhjärtat, då blir de aldrig bra. Jag har också ungefär 3-4 olika stora intressen som jag ska färdas mellan hela tiden. Aldrig att jag brinner för alla intressen samma dag. Nummer 1 är då fotografering. Om jag inte har några bra bilder, om jag inte orkar redigera bilder i Photoshop så att jag sen kan lägga ut dom så tappar jag lusten att ens lägga upp något här. Ibland så känns de även jobbigt när man läser andras bloggar. Man sitter där i en oversize tröja utan smink & håret i en slarvig knut. Då hoppar de fram en bild på datorskärmen. Soligt väder, grönt gräs, shorts, snyggaste tröjan, långt vackert hår & ett perfekt sminkat ansikte. Visst tappar man de då?

Nummer 2 är att jag ska vara så himla ''fashion/beauty''. Mina videos på Youtube tillexempel. Att lägga ut videos på mina ''Juni favoriter'', visa allt mitt smink & hoppas någon ska uppskatta det. Ibland kommer det en kommentar om mina videos, uppmuntrande & glada. Då blir jag ju stolt, alltså vill jag fortsätta. Men då kommer de tillbaka, jag sitter där osminkad & nyvaken. En video laddas upp på Sveriges finaste som har köpt massa fina nya saker, märkeskläder, nyaste sakerna - you name it. Då sitter man liksom bara där. Anting är de att välja att stiga upp, fixa sig massor, ta fram alla saker till video, filma, klippa, redigera & lägga upp. Eller så sitter man bara där, dränker sig i videos med massa fabulösa personer & suckar. Så de är liksom så jag känner, därför jag inte orkar lägga upp videos varje dag... De är mycket jobb i de hela.

Nummer 3 är att jag vill vara värsta hästtränaren. ''åh jag kan få min häst att hoppa 120 hur lätt som helst!'', ''ja min häst kan iallafall buga, stegra & göra massa saker på kommando'', ''min häst gör alltid som jag vill''. Jag vet inte om er, men jag tycker iallafall att de är bättre om min häst går i form för att han vill. Inte för att jag tvingar han, använder hårda redskap & metoder. Jag vill inte göra så, jag vill som ''berätta'' för honom, det här vill jag att du gör, de skulle vara bra om du kunda hjälpa mig. Så att han (Tony) t.ex går i form, galopperar samlat, inte drar iväg så fort vi närmar oss ett hinder. När jag ser folk som utövar natural horsemanship, naturligt handhavande av hästar. Man arbetar med hästen, gör olika övningar. Fotar, lägger upp på alla sidor & visar vad ens häst kan. Klart jag fattar de hela delen av att lägga upp bilder på sina framgångar & ''efter-bilder''. Men jag blir bara så himla avundsjuk. Eftersom att de här (intresse nummer 3) inte är varje dag första prio för mig så lägger jag ju såklart inte ner hela min tid på att jobba med det här. Jag älskar min häst & jag är inte onöjd. Jag är stolt över honom, men att kunna buga med honom skulle ju inte vara helt fel. Men de är som de jag suktar efter, att visa mig bättre än alla andra.

Slutligen nummer 4, träningen. Jag började i mars att dra ner på skräpmaten & istället tränade jag. Vi köpte ett promenadband nån månad tidigare. Först var de så att jag ville bara bli lite mer vältränad, inte gå ner i vikt. Efter ett tag såg jag ju såklart lite reslutat men var inte nöjd med vikten. Ja, jag vet att fett & muskler inte väger lika mycket. Men jag ville som ändra den siffran på vågen. Jag började ju såklart övertänka det hela, de här med att vissa svälter sig själva för att uppnå de i deras ögon ''perfektion''. Men den idén kastade jag snabbt i soptunnan, hade aldrig övervägt att göra det. Det var mer att jag bara funderade varför & framförallt HUR dom klarar det. Jag älskar mat, jag är hungrig hela tiden. Hur mycket jag än äter, skulle kunna berätta om de men de skulle bli en ''neverending story''. Men istället så minskade jag mitt dagliga kalorie-intag. Från 1800-2000 till 1350 PER DAG. Det är en drastisk förändring. Men på något vis, så klarade jag av de i ca 2 månader. Efter 1 månad vid ändringen av intaget så fick jag magsjuka i en vecka ungefär. Jag spydde en gång 13 gånger på en dag. Jag kunde inte äta någonting, de kom upp direkt. Jag åt dock bara kanske ett digestivekex, eller en liten macka. Drack juice men allting kom upp direkt. Jag mådde så himla illa. Men när de där dagarna var över så såg jag plötsligt hur smal jag var. 1 vecka utan riktig föda, bara lite vatten. Det var nästan läskigt. Från jag började med att ändra matintaget så hade jag nu gått ner 4-5 kilo. Jag tror de mesta berodde på magsjukan. Men ändå. Efter jag blivit frisk så var jag ju såklart väldigt hungrig. Men anpassade mig ändå till 1350kcal/dag. Men tillbaka till 2 månader efter all ändring. Jag började äta jättemycket onyttigt, jag åt 400-800kcal ''för mycket'' enligt min räknare. De kändes ju inte direkt bra. Jag slutade nästan träna där i 1 månad, men månaden efter (just innan juli) så försökte jag ta upp de igen. Nu när de är sommarlov så äter jag nästan onyttigt varje dag, alla dagar är ju fredag. Men istället tränar jag bort de överflödiga kalorier.
NEJ, stopp, stanna. Innan du dömer mig, NEJ jag är inte underviktig. NEJ, jag har aldrig varit underviktig, NEJ jag har aldrig varit överviktig, NEJ jag har aldrig haft ätstörningar så som att spy upp min mat, NEJ jag har aldrig utsatt mig själv för fara genom detta. Jag har bara ändrat min livsstil, jag mår bättre i mig själv, är piggare, starkare, friskare & har byggt en hel den muskler.

Detta inlägg är inte för att imponera (träningsbiten framför allt), de är bara för att jag älskar att skriva & tycker det vart bra ord rakt från hjärtat. Att känna denna press är inte ovanligt, jag slår vad om att du som läser nu, någon gång har kännt dig pressad till att ''inte ta de andra tårtbiten'', att ''måsta sminka sig'' för att man ska ut genom dörren, osv. Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men det här skriver jag framför allt för min EGEN SKULL. 
Kan även passa på att berätta att jag inte heller får så mycket stöd alltid. Visst, mamma är bäst i världen som hjälper mig med Tony. Ingen kan liksom hjälpa mig att redigera mina filmer, ingen kan vara ''mig'' åt mig, styla sig & fixa. För då blir de inte jag. De måste vara personligt. Ingen hjälper mig heller med träningen. Vissa stöttar mig inom mitt nedsatta matintag. De leder INTE till undervikt, som vissa av mina kompisar verkar tro. Dom får mig att låta som värsta anorexiabarnet. Anorexia är inget man ska skämta om liksom, inte heller döma någon & kalla dom för en sjukdom, speciellt inte om de är dina vänner. Tänker inte nämna de kompisar som ''hatat'' på mina val inom träningen osv. Men en som stöttar mig bra, är Celina. Hon förstår hur jag tänker, hon vet att de jag gör inte är farligt. Hon klankar inte ner på mig eller mina val. De känns så himla bra. Klart mamma har varit orolig, men hon förstår väl också att jag inte gör något för att skada mig själv. Jag har alltid haft såhär olika dagar, ena dagen är de intresse nummer 1, en vecka senare kan de var nummer 4 & nästa dag eller bara nästa 2 timmar kan de vara nummer 3. Så de är jag, take it or leave it. Förvirrande inlägg men ack så värdefullt.
Innersta tankarna | |
#1 - - linn:

Jäkligt bra skrivet, alltihop. Speciellt den där sista delen!
Huvudsaken är att det du gör är för dig, inte för någon annan, och att du inte skadar dig själv på något sätt på vägen.
Sen så är du otroligt fin utan smink också, tänkte bara säga det. :3

Och btw, vad har du för redgiera-app på bilderna i inlägget före det här?:$

Svar: åh tack de uppskattar jag!!! nämen åh tack, jag tycker själv att jag är himla onajs utan smink... du är ju värsta beautyn utan smink:(

Hehe, använde photoshop på de 4 första, på de 4 andra använde jag ''Afterlight'' :)
Camilla Moritz

#2 - - Anonym:

Jag är en tjej som också bloggar och får inspiration av dej men inte har så hög statistik. hur ska jag göra för att få så många som du? hur gjorde du för att få så många? tack.

#3 - - Alicia:

Helt rätt! du är absolut inte underviktig eller mår dåligt på något sätt av hur du äter och tränar, så pass ofta jag ändå ser dig och så så märker man att du mår precis som du ska och skulle du vara underviktig eller liknande har du Lukas, din mamma, pappa och kompisar som skulle säga det till dig, ingen skulle låta dig vara ohälsosam. Ibland är jag jäkligt avundsjuk på ditt driv i allt du gör, men kanske speciellt träningen, om jag ändå hade det drivet och kunde hålla mig mer än 2-3 veckor att äta mindre och nyttigare och träna, skulle jag kunna bli av med 5 nödvändiga kilon. Sen som Linn säger, Du är så jävla otroligt vacker utan smink och ofixat hår! Fast du är ju det med smink med ;) Älskar dig syster, kom ihåg det!! <3

Svar: åh men alicia, tack för dina ord! jo jag hade nog blivit stöttad av dom, & dig om de hade hänt :) de känns jättebra att någon tycker jag har ''driv''! nämen tack så mycket. Jo de kan va jobbigt att hitta inspiration & motivation... De skulle du säkert kunna, men de skulle inte vara nödvändigt ju<3 Åh men tack, haha fast nä då ser jag ju dryg & jävlig ut! Haha detsamma finaste du, älskar dig messstttttt<3<3<3
Camilla Moritz

#4 - - lina:

gud du har verkligen press på dig själv, vet själv hur det känns då jag har väldigt mycket på mig själv. Det kan vara både positivt och negativt då man får saker gjort men samtidigt kan man ibland gå under för man vill prestera bäst i precis allt, vilket väldigt svårt. Och du är absolut inte ohälsosam eller underviktig!

Men du är så otrooligt vacker Camilla, ofixad som fixad, du har drömkroppen och utseendet, du är den som alla vill vara, du inspirerar mig verkligen med både kläder och personlighet, kram på dig! <3

Svar: Man vill nog alltid vara bäst.. Tack för att du säger din åsikt, att jag alltså inte är ohälsosam - vissa verkar inte förstå ;)Tack så himla mycket, vet inte vilken Lina de är som skriver men du är säkert himla fin, tack söta du<3 Kul att jag inspirerar! Kram <3
Camilla Moritz

#5 - - Moa:

Fast 1350 kalorier per dag är inte tillräckligt om man lever ett aktivt liv (typ tränar). Och att ständigt tänka på kaloriintaget kan väldigt lätt gå för långt. Så var försiktig!

Sen så är det faktiskt hälsosammare att väga några kilo för mycket än för lite, på riktigt.

Svar: Lever aktivt skulle jag inte påstå, tränar inte regelbundet & absolut inte hårt så jag tror du missförstått haha. Fast saken är den är jag själv väger ett kilo för lite än för mycket, de är ju individuellt.
Camilla Moritz

#6 - - Moa:

Aktivt = tränar något överhuvudtaget, rör på sig i vardagen.

Fast det är inte individuellt, det ÄR bättre att väga nåt kilo för lite än för mycket, ur ett rent fysiskt hälsoperspektiv. Psykiskt perspektiv är en annan sak. Sköt om dig bara!


Svar: Tack för omtanke :)
Camilla Moritz

#7 - - Sofie:

Du äger Cami.

Svar: du gör
Camilla Moritz

Upp